Jasså, tycker du det här är trist? Det är det finaste sammanträdesrum vi har, säger Jan Bengtsson när han tar emot.

Men han verkar inte förnärmad. Inte det minsta. Snarare skymtar ett uns av stolthet i rösten när Bengtsson kommenterar den spartanska inredningen i konferensrummet. Minimalistisk är en eufemism i sammanhanget. Vita, kala väggar och en Televerksorange hörnsoffgrupp i tyg. Plus en modernistisk affisch från Gallerix som ser ut att ha blivit över i någon flytt.

Bengtsson presenterar sig som "Janne på Uniflex" på telefonsvararen, en gliring åt den tio år gamla reklamfilmsfiguren Nisse på Manpower. Han tar en del tid på sig för att berätta hur hans skapelse inte bara har vuxit i kapp utan också förbi det gamla moderbolaget Poolia.

2004 knoppades Uniflex av och separatnoterades på börsen, men den verkliga förbikörningen skedde i år. Uniflex var branschens stora vinnare både under fjolåret - plus 75 procent i omsättning - och första halvåret i år. Omsättning under januari-juni blev 757 miljoner, 54 procent upp på ett år. Poolias försäljning ökade 5 procent till 677 miljoner kronor.

De större bolagen är branschettan Manpower följd av Proffice och Adecco (se tabell på sidan 36). Den som räknar framgång i termer av börsvärde finner en likartad utveckling. För ett och ett halvt år sedan var Poolia värt 740 miljoner kronor medan Uniflex värderades till 300 miljoner. I vintras var bolagen jämstora och sedan dess har Poolia tappat 55 procent medan Uniflex har stigit 4.

En delförklaring är att ännu ett bolag har knoppats av från Poolia under året, vårdbemanningsföretaget Dedicare, som noterades i maj. Men också om Poolia och Dedicare räknas samman så är Uniflex högre värderat.

En annan förklaring är att Uniflex har hittat en nisch i marknaden som tidigare var oexploaterad. Uniflex har lagt beslag på rollen som branschens lågprisföretag.

- Inte som Lidl, utan snarare som Ikea, säger Jan Bengtsson och antyder därmed möjligen ambitionsnivån.

Precis som Ikeagrundaren Kamprad gör Bengtsson en dygd av sparsamhet. Därav mötesrummet. Och i receptionen ovanför köpcentrumet i Globenområdet i södra Stockholm finns bara gratistidningen Metro. Ska man tro Jan Bengtsson annonserar Uniflex aldrig till ordinarie priser utan helst bara i sista-minuten-reklam, som är billigare. Och för att inte låta ett tillfälle till gratisreklam gå förlorat tar han på sig orangea manschettknappar och ett skärp med Uniflex logga i bältesspännet till fotograferingen. Marknadsföring är A och O.

- Vad den orangea färgen betyder? Ja, inte är det Televerket i alla fall. Det är det bara du och jag som minns. Ingen i vår målgrupp minns Televerket. Snarare handlar det om att signalera extrapriser, säger han.

Affärsmodellen går på tvärs mot den som många andra i branschen använder sig av och som går ut på att ordna fram "finarbetskraft" som stafettläkare, ekonomer och jurister till kunderna. Då glider verksamheten lätt över i rekrytering, HR och rent av head-hunting.

Unflex sysslar med jobben som ingen vill ha eller som är svåra att tillsätta: fabrikspersonal, lagerarbetare, städare och grovjobbare. Helst tar han uppdrag där det behövs 20, 50 eller 100 tillfälliga lagerarbetare. Då blir det stordriftsfördelar:

- Det betyder att vi sänker priserna, vi är alltid en krona per timme billigare än konkurrenterna.

Själv har han blivit förmögen på kuppen och kör en riktig prestigebil, en Maserati. Utöver lönen, 4 miljoner kronor 2010, har han aktier och optioner till ett värde av cirka 10 miljoner kronor.

En del av drivkraften kommer kanske från Jan Bengtssons bakgrund. Född i Skärmarbrink, för övrigt inte långt från Uniflexkontoret, är han yngst av två syskon i en tjänstemannafamilj: föräldrarna arbetade inom teknik respektive ekonomi:

- Pappa var militär men började senare på 3M och mamma jobbade med ekonomi i olika myndigheter, säger han.

Som liten flyttade han till Tureberg i Sollentuna i närheten av miljonprogramsområdet Malmvägen som genom åren stämplats som problemområde med hög kriminalitet och sociala problem.

- Jag har gått i Turebergsskolan. En ganska stökig högstadieskola. Senare rev man den och byggde ett häkte på samma ställe vilket var ganska komiskt, eftersom det delvis var samma klientel, beskriver Bengtsson sin högstadietid.

Efter civilekonomexamen vid Stockholms universitet började han som revisorsassistent vid Ernst & Young och stod ut i två år. Han jobbade senare för föregångaren till det som skulle bli Manpower i Sverige när han sökte jobb på Poolia i slutet av 1990-talet.

- Björn Örås (Poolias grundare, red anm) anställde mig. Jag började som konsultchef och kom in i ledningsgruppen efter två år.

Eftersom nykomlingen behärskade tyska blev han handplockad till Björn Örås projekt att satsa på den tyska marknaden som bedömdes komma att växa kraftigt efter murens fall.

- Jag köpte ett tyskt företag och startade Poolia i Norge, Danmark och Finland, och jag konstaterar att verksamheten i Tyskland fortfarande fungerar även om den har bantats, säger Jan Bengtsson.

Björn Örås finns kvar som huvudägare och är numera styrelseordförande i både Poolia och Uniflex med 73 respektive 78 procent av rösterna. Samma roll har han i Dedicare.

- Vi har kontakt ungefär en gång i veckan, konstaterar Jan Bengtsson.

Att låta Uniflex växa i Tyskland har ännu inte varit aktuellt. Bolaget är däremot etablerat i Finland, Norge och Manchester i Storbritannien. Den senare satsningen, med ett 60-tal anställda, har inte varit lyckosam.

- Vi började 2008 och träffades av lågkonjunkturen. Nu i höst måste vi fatta ett beslut vad vi ska göra där.

Det låter som om ni har bestämt er för att lägga ner?

- Det återstår att se. Vi har bytt ut vd:n och nu är blodflödet stoppat i alla fall. Alternativet är att lägga in mer pengar.

Blir det nedläggning i Storbritannien så är det bolagets största motgång fram till nu.

I Finland går ni också med förlust?

- Där har vi just startat så det är inte så konstigt. Men i Norge, som vi startade för drygt ett år sedan, går vi redan med vinst.

Jan Bengtsson pekar på fyra faktorer för att förklara bolagets tillväxt. För det första ser Uniflex till att varje nytillsatt platschef har ekonomiskt intresse av att verksamheten går bra.

Varje nyetablering utomlands väntas klara sig med 5 miljoner kronor i startkapital där en platschef förväntas gå in med 250 000 kronor. Uniflex går in med resten.

- Jag sätter dit någon jag kan lita på, någon som jag känner.

För det andra har bolaget en taktik att växa ungefär som de enklaste av organismer, att expandera genom delning. Bolagets ekonomiska motorer består av små celler som aldrig består av fler än fem säljare och/eller personer som intervjuar arbetssökande. Det genererar entreprenöriellt tänkande:

- Vart och ett av dessa affärsområden har som mest 200 uthyrda personer och har eget resultatansvar och provisionsansvar. Behövs fler startas ett nytt affärsområde med fem nya.

Han pekar på att grupperna är så små att de har lätt att känna av marknaden och därmed kan både bromsa och gasa.

För det tredje är en stor del av lönen rörlig. I Sverige har bolaget provisionslöner för platschefer och övrig innepersonal:

- Det kan handla om 23 000 i grundlön och sedan, för några personer, lika mycket till i provision.

För det fjärde handlar det om att bevara den företagskultur som bolaget har byggt upp, vilket bland annat betyder att Uniflex försöker undvika att köpa företag:

- Vi växer organiskt och själv ser jag på företaget som mitt tredje barn, ett uttryck jag har lånat från Petter Nylander på Unibet. Jag jobbar cirka 50 timmar i veckan, plus resor, och är alltid uppkopplad. Varje kväll sitter jag vid datorn när jag är hemma.

Du sade att du skilde dig. Var det inställningen att jobbet är ditt barn som satte stopp för äktenskapet?

- Ja, delvis. Men vi var osams även om andra saker.

Vad gör du med dina andra barn?

- Åker pulka eller går till simhallen. Jag trivs i stan och är en utpräglad lägenhetsmänniska.

Hur ser du på din egen roll i företaget?

- Vi har ju 50 kontor, så jag reser en till två dagar i veckan. Tidigare var jag mer operativ, men numer kommer jag med idéer.

Vilken ledarskapsfilosofi har du?

- Liksom i många andra tjänsteföretag handlar det om att lyssna till vad folk tycker. Och sedan att komma med ett beslut. Sedan när det kommer till dåliga idéer får man naturligtvis backa. Ett sådant beslut som vi backar från nu är satsningen på hotell- och restauranganställda. Där har vi svårt att ta betalt.

Vilka krav ställer du på dina anställda?

- Det mål som jag sätter upp ska man uppfylla.

Jan Bengtsson svarar först undvikande på frågan om hur stort Uniflex kan bli genom att peka på att bolaget inte ger prognoser. I nästa andetag konstaterar han att tillväxtmarknaden är enorm ute i Europa för ett bolag med Uniflex affärsmodell.

- Vi ska växa mer än marknaden, vilket vi gjort de senaste nio åren.

Marknadsutvecklingen beror förstås på konjunkturen men blir utvecklingen bara hälften av vad företaget klarade det senaste kvartalet så kan Uniflex vara dubbelt så stort om tre år. Hinder på vägen saknas inte: under lågkonjunkturen för tre år sedan tappade branschen en fjärdedel av försäljningen.

Dessutom är konkurrensen hård. En kvintett stora bolag sitter på drygt 60 procent av marknaden. Utländska jättar som amerikanska Manpower, schweiziska Adecco och tyska Randstad finns i Sverige precis som många mindre företag. Inträdesbarriärerna är låga och det är, som nämnts, ett krävande jobb om man ska stanna på topp.

Du har suttit i snart tio år som vd och har jobbat i 14 år för Björn Örås. Hur länge blir du kvar?

- Jag har inga planer på att sluta. Jag sitter gärna kvar tio år till.

Kör en Maserati

Född: 1967 i Enskede.

Uppvuxen: Tureberg, Sollentuna.

Bor: Östermalm, Stockholm.

Familj: Två barn, 13 och 11 år, torsdag till söndag varannan helg.

Fritid: Nyköpta sommarstället på Blidö, utförsåkning, innebandy.

Båt: Aquador 21, en motorbåt.

Golf: Hcp 19, Hemmabana Bro Hof, byggd av storägaren Björn Örås.

Sidouppdrag: Kassör i bostadsrättsföreningen samt styrelseledamot i arbetsgivarorganisationen Almega.

Utbildning: Civ. ekon. inriktning redovisning vid Stockholms universitet.

Karriär: Ernst & Young, Manpower. Från 1997 Poolia, från 1999 etableringschef och från 2002 vd vid Uniflex.

Favoritpryl: Iphone.

Favoritapp: Eurosport och SL:s Res i Stockholm.

Kör: Maserati Granturismo Sport från 2010.

Stolt över: Att ha byggt upp en verksamhet med över 6 000 anställda (omräknat i heltidstjänster cirka 3 400 anställda).

Rädd för? "Tidigare var jag rädd för att dö i en flygolycka. Inte just för att dö, utan för att jag var rädd för att mina barn inte skulle komma ihåg sin pappa. Men nu är barnen så stora att de minns mig så det oroar jag mig, inte för längre."

Erfarenhet av flygolyckor? "Nej. Men en gång kändes det som att det var nära. Vi hade köpt ett bolag i Borlänge och jag och Björn Örås flög dit. När vi skulle landa, i snöstorm, kom det en kraftig by som gjorde att det kändes som att vi flög med sidan av planet mot landningsbanan."